painted Mother Combing the Hair of Her Child. in 1652  Related Paintings of Gerard ter Borch the Younger :. | A Woman playing a Theorbo to Two Men | Hermana von der Cruysse (1615-1705) | Woman Reading a Letter | The Concert | The messenger, known as The unwelcome news |
Related Artists:
F Usher De Voll
1873-1941
Alexander Keirincx
Alexander Keirincx (Antwerp, 23 January 1600-Amsterdam, 1652) was a Flemish Baroque painter who spent his later career in the Dutch Republic. He became a master in Antwerp's guild of St. Luke in 1619, and like his teacher Abraham Govaerts he initially specialized in small cabinet-sized forest landscapes in the manner of Jan Brueghel the Elder and Gillis van Coninxloo. Also like Govaerts, Keirincx's early works typically show diminutive history, mythological or biblical subjects within a Mannerist three-color universal landscape bracketed by repoussoir trees. However, during the 1620s his landscapes become increasingly natural. He lived in Utrecht and Amsterdam from 1628 until the end of his career, and made trips to England to decorate palaces for Charles I. The figures in his works were usually painted by collaborators such as Cornelis Poelenburg.[1] Keirincx worked primarily as an art dealer later in life.
marcus larson
Simon Marcus Larson, född 5 januari 1825, Lilla Örsätter, Åtvidaberg, död 25 januari 1864 i London, var en svensk målare. Han tillhörde Dusseldorfskolan och skildrade naturens krafter på ett romantiskt och dramatiskt sätt. Larson hade en kort karriär och avled vid 39 års ålder, men ses ändå som en av Sveriges främsta 1800-talskonstnärer. 1856 var Larson i Dusseldorf och på julafton skissade han på ett solnedgångsmotiv vid den bohuslänska kusten, men Larson drömde om att måla en större tavla, hans atelje var alltför trång. Så en dag när han satt i stans populäraste caf?? och drack öl fick han id??n att han skulle måla i caf??lokalen. Sagt och gjort så hyrde han lokalen i 14 dagar. Duken han spände upp var 10-12 fot hög och 18 fot bred. Efter 10 dagar var tavlan klar. Tavlan ställdes ut på akademien och det byggdes en utsiktsramp för att åskådarna skulle få en överblick över tavlan, priset var 5 Silbergroschen per titt och det annonserades att intäkterna skulle gå till välgörande ändamål, vilket fick stort uppseende, särskilt bland övriga konstnärer, utställningen varade mellan 25 jan. och 15 feb. 1857 Tavlan ställdes också ut bland annat i Köln och Berlin sedan till Salon Carre i Paris där den hyllades. Därefter ställdes den också ut i Stockholm där Larson tänkte skänka tavlan till staten tillsammans med köpet av Vattenfall i Småland, men då Larson på hösten inte fick sälja nämnda tavla tog han ned den stora tavlan och tog den med sig när han lämnade Sverige och fortsatte sina resor, han visade den under några år, sista gången någon skrivit om tavlan var 1863, Efter Larsons död i London försvann tavlan.